Svenska taximarknadens historia
Den svenska taximarknaden var fram till 1990 en hårt reglerad marknad. Taxinäringen präglades av en strikt etableringskontroll, där varje taxibil endast fick ta upp kunder inom ett visst trafikområde. Staten bestämde vilket maxpris som skulle gälla för taxiresorna, vilket i praktiken också styrde priset. Ett särskilt körschema fanns upprättat som reglerade hur många taxibilar som skulle finnas i trafik på olika orter vid olika tider på dygnet.
Den 1 juli 1990 avreglerades taximarknaden. Beslutet, innebar att behovsprövningen slopades och att prissättningen blev fri. Geografiska begränsningar slopades. Den tidigare trafikeringsplikten och kravet på att tillhöra en beställningscentral avskaffades.
När det gamla regelverket avskaffades och avregleringen formellt trädde i kraft ökade antalet taxibilar. Vid årsskiftet 1990/91 fanns cirka 14 800 fordon registrerade (en ökning med cirka 3 000 jämfört med 1989/90). Antalet företag ökade från 6 700 till cirka 7 300. Syftet med den genomgripande avregleringen var att låta marknaden själv avgöra hur taxinäringen skulle skötas för att därigenom åstadkomma en bättre balans mellan utbud och efterfrågan. Förhoppningen var att man genom att konkurrensutsätta taxiföretagen skulle skapa utrymme för nya tjänster liksom lägre priser för kunderna. I ett internationellt perspektiv var avregleringen långtgående.
Alla steg i avregleringen gjordes dessutom vid samma tidpunkt. Andra länder har under åren valt en annan avregleringsmodell eller behållit strikta regleringar.
Det har snart gått 30 år sedan avregleringen av taximarknaden och sedan dess har vi kunnat se att antalet registrerade fordon fortsatt att öka. Antalet uppgick i början av 2017 till cirka 17 500. Samtidigt har antalet aktiva tillstånd minskat, vilket innebär att varje tillståndsinnehavare har fler bilar. Under ett par år kring 2010 uppkom problem med så kallade friåkare som utnyttjade okunskapen hosturister genom att sätta priser långt över de etablerade taxiföretagens nivåer. Detta motarbetades bland annat genom en gemensam kampanj av taxibranschen, Stockholms Stad och Visita. Problemet har numera minskat.
Vad gäller utvecklingen inom digitalisering har vi de senaste åren istället sett nya aktörer, tjänster och möjligheter som uppstått på taximarknaden. De nya företagen bygger sin verksamhet på digitala affärsmodeller och stimulerar etablerade taxiföretag att bli effektivare. Men flera tjänster har också konstaterats vara olagliga och lett till ett pärlband av fällande domar som drabbar enskilda förare. Det är viktigt att regelverket och rättsväsendet säkerställer en sund konkurrens och hindrar framväxten av en svart ekonomi.
Sammantaget har avregleringen av den svenska taximarknaden varit positiv, även om det funnits utmaningar på vägen. Men det finns fortfarande behov av förbättringar som skulle kunna utveckla förutsättningarna för de verksamma taxiföretagen. Ett exempel är anropsstyrd kollektivtrafik med taxi, bland annat på landsbygden där underlaget inte räcker till för mer storskalig kollektivtrafik.