En skattereform för taxi skulle bidra till stor samhällsekonomisk nytta. Bilresorna skulle totalt sett minska med avsevärda effekter exempelvis för Stockholms innerstad. Det skriver Peter Norman, Claudio Skubla och Monica Renstig i Svenska Dagbladet idag.
Behovet av resor har ökat. Växande regioner och behov av hög rörlighet på arbetsmarknaden bidrar till att allt fler behöver resa allt mer. Med ökad befolkning, inte minst i storstäderna och dess kranskommuner, kommer därför allt fler att köra egen bil om medborgarna inte erbjuds fler alternativ. Nybyggnation av villor och flerbostadshus ökar, ofta ganska långt ifrån järnväg, pendeltåg eller tunnelbanans stationer. Där blir den egna bilen ofta det enda realistiska alternativet, eftersom turtätheten upplevs för låg eller busshållplatser ligger för långt från bostaden.
Vid sidan av bilen är taxi det mest flexibla färdmedlet. Dock är det få privatpersoner som använder taxi som en del av kollektivtrafiken i sin vardag. En av anledningarna är det upplevs som alldeles för dyrt, vilket till stor del beror på att cirka 60 procent av taxis kostnader består av skatter och lagstadgade avgifter.
En skattereform för taxi, liknande ett rut-avdrag, skulle bidra till stor samhällsekonomisk nytta ur flera perspektiv. Det visar rapporten vi presenterar i dag.
Med stöd från forskning kring priselasticitet visar våra beräkningar att ett rut-avdrag för taxi skulle öka antalet taxiresor med mellan 30 procent upp till 95 procent. Samtidigt indikerar forskningen att människor inte skulle använda taxi i stället för den egna bilen hela vägen till resmålet, utan som ett komplement till kollektivtrafiken. Med lägre pris på taxi skulle resenärer i ökad utsträckning kombinera taxi och kollektivtrafik, i stället för att köra egen bil hela vägen. Vissa skulle ta taxi till kollektivtrafiken ena resan och åka kollektivt hem, i stället för att som tidigare göra två bilresor. Andra skulle samåka rut-taxi med grannen till kollektivtrafiken, i stället för att de tar varsin bil. En del skulle ta taxi vissa sträckor några dagar i månaden och utnyttja kollektivtrafiken i övrigt, istället för att som kanske i dag ta bilen varje dag. Den totala effekten skulle bli fler taxiresor, men också fler kollektivresor och därmed färre bilresor.
Av praktiska skäl har vi avgränsat våra beräkningar till Stockholms stad och län i rapporten. För länet, där det varje dag görs nästan 900 000 bilresor, har vi, med stöd i forskningen, uppskattat att personbilstrafiken i länet skulle minska med minst 10 procent och i innerstaden med på sikt mellan 20 och 30 procent om ett rut-avdrag infördes. Effekten skulle sannolikt öka över tiden då allt fler avstår från att äga en egen bil. Det i sin tur skulle minska behovet av kravet på garageplatser vid nybyggnation, som står för en icke föraktlig del av byggproduktionskostnaderna.
För Stockholms innerstad, som varje dag har 215 000 in- och utgående privatbilsresor, skulle dessa minska med upp till 65 000 eller med mer än en fjärdedel. En så stor minskning skulle få avsevärda effekter, med nyttor för såväl konsument som samhälle. De farliga ämnen som framför allt orsakas av dubbdäck skulle på Essingeleden minska med 10 procent. Stockholms 36 000 parkeringsplatser skulle kunna minskas med mellan 20 och 30 procent och i stället kunna ge bredare trottoarer och större plats för cyklister.
De flesta kommuner har infartsparkeringar i anslutning till kollektivtrafikens noder. Ofta blir dessa snabbt fullbelagda och alternativet för resenären blir då ofta att ta bilen hela vägen till resmålet. I Stockholms län finns redan cirka 13 200 infartsparkeringar som tillhandhålls av SL tillsammans med kommunerna. En sådan yta motsvarar närmare 60 stora fotbollsplaner, vilket skulle kunna rymma 120 stora flerbostadshus. Ett rut-avdrag för taxi med en prognosticerad trafikminskning om 20 procent skulle frigöra mark motsvarande 24 hus nära kollektivtrafikens knutpunkter.
Inte minst för äldre skulle ett rut-avdrag för taxi vara en mycket mer flexibel och nyttig tjänst som samtidigt skulle spara stora administrativa kostnader för det offentliga. Kostnaderna för färdtjänst i Stockholms län är såväl höga som ökande och uppgår till 1,4 miljarder kronor årligen. Varje kommun, 26 stycken, och varje stadsdel (18 stycken) i Stockholm har minst en färdtjänsthandläggare som hjälper till med ansökan och sedan bereder ärendet. Därefter skickas ärendet till färdtjänstutskottet i landstinget, där varje ärende bereds ytterligare och sedan slutligen avgörs i det politiska färdtjänstutskottet.
Det är emellertid få av de 70 000 personer som beviljats färdtjänst som använder tjänsten ofta. Hela 86 procent gör mellan en och tre resor per månad och 27 procent gör ingen alls – samtidigt som de kostar i hantering. Samhället har stor anledning att se över behovet av mobilitet för den växande gruppen äldre. Kommunernas ekonomi kommer att vara ansträngd även utan belastningen från fler biståndsbeslut. Ett rut-avdrag för taxi gör steget till ett liv utan bil kortare för morgondagens äldre. Många av dessa avstår nog också gärna besväret med att bli biståndsbedömda.
Ytterligare skäl till att införa rut-avdrag för taxi är den mycket starkt växande svarta taxiverksamheten som på vissa orter i Sverige till och med helt slagit ut den vita taxinäringen. En skattereform för taxi skulle sannolikt, precis som i fallet med rot- och rut-avdragen, i väsentlig grad bidra till att göra svarta taxitjänster vita.
Enligt Trafikverket måste antalet bilar i Stockholm minska med 30 procent fram till år 2030 om de klimatmål som satts upp ska kunna nås. Samtidigt visar alla prognoser att biltrafiken i stället kommer att öka med 30 procent i Stockholmsregionen. Här finns starka skäl att minska de skattepålagor som i dag hindrar privatpersoner att ställa om från egen bil till mer kollektivtrafik och taxi.
Peter Norman
ordförande för Svenska Taxiförbundet
Claudio Skubla
förbundsdirektör för Svenska Taxiförbundet
Monica Renstig
rapportförfattare
Debattartikeln i Svenska Dagbladet
Hela rapporten Ratt – Rutavdrag för taxi