Regeringen bör utreda miljöavdrag för alternativ till privatbilen.
Skatteintäkterna från biltrafiken kommer troligen att minska när vi går över till eldrift. Denna insikt har fått en rad debattörer att föreslå ett avancerat system med nya vägskatter som framför allt skulle kosta mycket för storstadshushåll.
Tanken är intressant, men det är tveksamt om det räcker för att få fler hushåll att avstå att äga en bil. Att fler hushåll avstår från att äga en bil skulle minska bilåkandet och öka andelen kollektivt resande. Därför behövs incitament som leder till en sådan grundläggande beteendeförändring. Hushållen kan då inte enbart mötas av uppskruvade skatter och avgifter, de måste också se en rimlig lösning på ett liv utan privatbil. Piskan behöver kompletteras med en morot.
Om fler ska välja bort privatbilen behöver alternativen till bilen bli mer attraktiva. Det behöver bli lika enkelt och flexibelt att åka kollektivt som att åka med egen bil. Kollektivtrafiken behöver bli bättre på att ta resenären från start till mål. Först då kan det ske en stor beteendeförändring.
Lyckligtvis finns redan etablerade mobilitetstjänster som ger kollektivtrafiken samma flexibilitet som privat bil, nämligen taxi. Återstående transportbehov, för speciella tillfällen och semestrar, går att lösa med hyrbil. Många hushåll i områden med bra kollektivtrafik hade kunnat göra denna beteendeförändring, men med dagens förutsättningar är det få som tar steget. Därför behövs nya styrmedel som gör det attraktivt för hushållen att välja kombinationen av kollektivtrafik, taxi och hyrbil i stället för privatbil.
Cirka 60 procent av priset för en taxiresa är skatter och tvingande avgifter, vilket gör att hushållen uppfattar taxi som dyrt. För hushållen är detta ett viktigt skäl att hålla fast vid privatbilen. Få hushåll åker taxi till vardags, eller hyr en bil vid särskilda behov. Men staten skulle kunna göra dessa mobilitetsalternativ mer attraktiva. Staten har med framgång fått hushållen att ändra beteende förr. Då handlade det om att efterfråga seriösa, vita städ- och hantverkartjänster.
Men i debatten är många förslag inriktade på att öka kostnaderna för bilåkande. Frågan är om det räcker. Högre skatter och avgifter ger inte hushållen bättre mobilitet, bara högre kostnader. Här bör regeringen tänka om och tänka nytt. Det förslag till ett avståndsbaserat vägskattesystem som föreslås på DN Debatt är intressant och bör utredas, men samtidigt bör man utreda hur andra mobilitetslösningar än privatbilen kan göras mer attraktiva. Därför bör regeringen också utreda ett miljöavdrag för alternativen till privatbilen: taxi, hyrbilar och andra former av bildelning. Modellen är lika enkel som skatteavdragen för rut och rot.
Om fler hushåll avstår egen bil ökar kollektivresandet medan utsläppen minskar. Slitaget på vägarna minskar, liksom samhällets kostnader för trafikolyckor. Men förutom detta sparas utrymme i städerna. Bostadsområden blir möjliga att planlägga med färre p-platser, vilket sänker kostnaden för bostadsbyggande. Behovet av parkeringsutrymme minskar också i stadskärnor och vid trafikknutpunkter, vilket gör att stadsplanerarna kan använda värdefull mark till andra ändamål.
Det handlar alltså inte bara om att ge bilen en skatte- och avgiftsnivå som motsvarar samhällets miljö- och olyckskostnader, utan om strukturella samhällsvinster genom bättre utformade städer. Då behöver piskan kombineras med en morot som lockar hushållen att byta transportsätt.
Claudio Skubla, förbundsdirektör, Svenska taxiförbundet