Svenska Taxiförbundet (Förbundet) är branschorganisationen för Sveriges taxiföretag, och inkommer härmed med svar på ovan rubricerade promemoria. Förbundet anser att det är positivt att regeringen presenterar ett förslag på omställningsstöd, men att det föreslagna omställningsstödet inte avser tillräckligt många månader, att det inte är tillräckligt omfattande och att det träder i kraft för sent. Detta gäller oavsett om man ser stödet isolerat, eller som en del av samtliga stödpaket som regeringen har presenterat. Risken är stor att företagen inom taxibranschen går i konkurs i väntan på att regelverket ska träda i kraft, och att när det är på plats ändå inte är tillräckligt omfattande.
Förbundet har i ett antal tidigare skrivelser framfört åsikten att det krävs ett kontantstöd utan krav på återbetalning för att företagen inom taxibranschen ska kunna överleva den ekonomiska kris som har orsakats av Corona-viruset och de restriktioner som införts för att minska smittspridningen. Förbundet ser därför positivt på att regeringen, om än sent, presenterar ett förslag i denna riktning. Finansministern visade vid sin presentation av det makroekonomiska läget den 14 maj att den bransch som drabbats hårdast av krisen, förutom flyg- och resebranschen, är taxibranschen. För Förbundet och dess medlemmar är detta ingen nyhet. Det finansministern presenterade var välbekant information som Förbundets medlemmar vittnar om dagligen. Sedan mitten av mars har kortköpen minskat med runt 80 % för taxiresor jämfört med innan krisen slog till, vilket återspeglas i uppgifter om intäktsminskningar från Förbundets medlemmar. Till skillnad från vissa andra branscher har det inte heller skett en avmattning. Den akuta krisen pågår dagligen.
Taxinäringen består av små företag, som i sin tur samarbetar genom beställningscentraler och gemensamma varumärken. Sex av sju taxiåkare har endast en eller två bilar. Det är alltså enmansföretag eller företag med endast några enstaka anställda. Omsättningen är i genomsnitt mindre än en miljon kronor per bil och år. Två tredjedelar driver verksamheten som enskild firma, övriga som små aktiebolag med litet kapital eller som handelsbolag. Ofta som familjeföretag. Dessa små företag saknar kapitalreserver, vilket gör att ett stillestånd i verksamheten snabbt blir kritiskt. Företagen hamnar omedelbart i ett läge där varken löner eller kostnader för fordon kan betalas. I det läget hamnar företagen och dess ägare på obestånd och verksamheten måste avvecklas. Taxiföretagen är tjänsteproducerande företag, vars vara/tjänst produceras i samma stund som den säljs/konsumeras. En utebliven körning är därmed en förlorad intäkt. Företagen har inga lager, och kan inte återhämta den uteblivna försäljningen vid ett senare tillfälle.
I sammanhanget är det viktigt att påpeka att det inte bara är viruset i sig som har orsakat den akuta krisen för taxibranschen. Regeringen och dess myndigheter har aktivt fattat beslut om råd och restriktioner som starkt har bidragit till taxibranschens kris. Förbundet och dess medlemmar förstår behovet av att minska smittspridningen, men ser samtidigt att regeringen bär ett ansvar för de konsekvenser som dess beslut medför. Detta ansvar behöver omvandlas till handling.
Regeringen skriver att det ”för svensk tillväxt och konkurrenskraft är… av avgörande betydelse att de negativa effekterna av spridningen av coronaviruset så långt som möjligt begränsas”, se s.28. Förbundet anser att regeringens åtgärder hittills inte lever upp till denna ambition, och att man inte heller uppnår detta med det föreslagna stödet. Omställningsstödet är begränsat till för få månader, är inte tillräckligt omfattande och träder i kraft för sent. När regelverket träder i kraft den 1 juli har krisen pågått i fyra månader, och det är inte rimligt att utgå ifrån att företagen generellt ska ha resurser för att hantera ett intäktsbortfall av den storleken som pågår så länge. Det som krävs är inte ett omställningsstöd, utan ett omsättningsstöd. Skillnaden i definition vittnar om hur krisen uppfattas. Ingen bransch kan ställa om på det sätt som regeringen pekar på (t.ex. att taxiföretag ska köra bud). I den mån det går har taxiföretagen aktivt arbetat för att hitta andra intäktskällor sedan krisens början. Detta är Förbundets generella uppfattning om det föreslagna stödet. Nedan följer kommentarer avseende delar av regelverket.
Förslag till lag om omställningsstöd
7 §
I denna paragraf regleras företagens ansvar vid fel i anmälan eller vid ändrade förhållanden. Förbundet anser att det är viktigt att Skatteverket får i uppdrag att komma med mycket tydliga riktlinjer för vilken information som ska lämnas i ansökan, och när en ändringsanmälan ska skickas in. I den desperata situation som taxiföretagen befinner sig i råder en förhöjd risk för att omedvetna fel ska ske i ansökan. Regelverket är komplext, och för många företagare inom taxibranschen som sällan har kontakt med myndigheter är det viktigt att vägledning ges till ansökan. Detta är särskilt viktigt då förslaget innehåller ett vårdslöshetsbrott kopplat till denna typ av felaktigheter.
Kravet på revisorsintyg bör endast gälla företag som enligt lag ska ha revisor. Taxiföretagen kan dock själva sakna kunskapen för att bedöma detta, och kan behöva köpa in denna tjänst. För många saknas dock resurserna att göra det. Ett alternativ vore att ge företagen stöd att inhämta ett revisorsyttrande, likt Danmark har infört. Företaget kan där få kompensation för 80 procent av revisorskostnaden upp till max 16 000 DKK.
13 § kontrollbesök
Skatteverket ges befogenhet att kontrollera ”sådant räkenskapsmaterial och andra handlingar som kan ligga till grund för beslut om omställningsstöd”. Till skillnad från kontrollbesök avseende personalliggare eller kassaregister är detta en långtgående befogenhet, som kan tolkas vidsträckt. Det är av särskild vikt att Skatteverket tillämpar proportionalitetsprincipen vid tillämpningen av denna befogenhet och inte efterfrågar mer dokumentation än vad som krävs för att göra en korrekt bedömning.
Förslag till förordning om omställningsstöd
4§
Förslaget är utformat så att det krävs redovisad omsättning för mars och april 2019 för att vara berättigad att ansöka om stödet. Det anges på s. 36 att det innebär att ”nystartade företag som inte haft någon omsättning under mars och april 2019 inte kommer att kunna kvalificera sig för stödet”. Förbundet anser att det bör finnas en alternativ beräkningsgrund för företag som inte varit i drift mars och april 2019, vilken skulle kunna utgöras av en genomsnittlig omsättning för de månader företaget har varit verksamt. Även företag som startats senare bör således omfattas av stödet, och deras stöd bör då kunna beräknas på denna alternativa modell.
7§
I 2 st. 1 p. anges att omställningsstöd inte kan lämnas till företag som är på obestånd. Som regeringen skriver har ”den plötsliga nedgången i produktion eller omsättning… för många företag varit omöjlig att förutse och planera inför”, och att ”om förslaget inte genomförs finns en risk att företag som i grunden är livskraftiga tvingas avveckla sin verksamhet”, se s. 33. Givet detta försätter kombinationen av att stödet träder i kraft sent och denna paragraf företagen i ett moment-22. Företagen hamnar på obestånd då de inte kunnat planera för krisen, men stödet som kan hjälpa dem att klara sig kommer för sent och kan inte utnyttjas om läget är akut (dvs. företaget redan är på obestånd). Av denna anledning måste stödet träda ikraft tidigare, som senast den 1 juni istället för den 1 juli. Annars riskerar en stor del av taxiföretagen att ha gått i konkurs, eller vara på obestånd, innan stödet kan sökas. Kravet bör inte vara att företaget inte är på obestånd när ansökan prövas, utan vid ett tidigare tillfälle. Det borde vara tillräckligt med krav på att företaget inte var på obestånd när sjukdomen covid-19 klassades som en pandemi, dvs. den 29 februari 2020.
8§
Stödet bör förlängas, så att det omfattar fler månader än mars och april 2020. Stödet bör omfatta mars fram till och med att den akuta krisen pågår. Beräkningsmodellen bör ändras så att stöd ges för
((nettoomsättningen för mars och april 2019 – nettoomsättningen för mars och april 2020) / nettoomsättningen för mars och april 2019) x 0,90
Dvs. täckning bör ges för 90 procent istället för 75 procent av det procentuella omsättningstappet.
9§
I denna paragraf listas de kostnader som ska anses vara fasta kostnader vid tillämpningen av regelverket. Förbundet anser att det är positivt att det uttryckligen anges att den avgift som ett taxiföretag betalar för att tillhöra en taxicentral anses vara en kostnad för franschise, och att det därmed räknas som en fast kostnad i detta sammanhang.
För ett åkeri är typiska fasta kostnader:
- Avgift till beställningscentral
- Leasingavgift/avbetalning billån
- Serviceavtal för bilar
- Fordonsskatt
- Försäkring/bil samt företag
- Telefon & kommunikation
- Programvaror och drift data
- Lokalhyra/garage samt Parkering
- Revision och Redovisningstjänster
- Bankkostnader
- Räntor
- Avskrivningar för inventarier och bilar.
För en beställningscentral är typiska fasta kostnader:
- Lokalhyra
- Försäkringar
- Program samt datadrift/trafikledningssystem (licenser)
- El
- Telefoni/kommunikation
- Räntor
- Avskrivningar(inventarier och programutveckling)
- Revision
- Bankkostnader
Förbundet ser positivt på att dessa kostnader tycks omfattas av stödet. Under p. 3 anges kostnad för ”värdeminskning på anläggningstillgångar samt nödvändiga reparationer och underhåll av sådana tillgångar”, Förbundet bedömer att kostnaden för avskrivning av fordon och service-avtal för fordonen innefattas.
I detta sammanhang är det värt att påpeka att regeringen har valt att inte låta taxibranschen omfattas av stödet tillfällig rabatt för fasta hyreskostnader i utsatta branscher. Detta innebär att taxiföretagen, som enligt de uppgifter regeringen presenterat är bland de mest utsatta, inte kan få stöd för hyran genom omställningsstödet eller genom stödet för hyreskostnader. Förbundet har försökt få en motivering till detta från regeringen, men har hittills inte erhållit ett tillfredställande svar på frågan.
Korttidsarbetesstödet som har införts har en utformning som missgynnar taxibranschen. Med den låga intäktsnivån som råder idag, slår en sänkning av arbetstiden direkt mot de redan låga intäkterna. Taxiföretagarna behöver i dagsläget ha sina bilar i trafik i största möjliga mån, för att lindra effekterna av intäktsbortfallet. Tjänsten taxiföretagen producerar konsumeras i samma stund som den produceras. Vid en minskning av arbetstiden, minskar intäkterna ännu mer. Det medför att även om staten står för en del av lönekostnaden, medför stödet att det saknas intäkter för att ens täcka lön och fasta kostnader. Inte heller kombinerat med detta omställningsstöd når taxiföretagen en nivå där företagen ens kan täcka kostnaderna. Detta problem förvärras av att de flesta taxiföretag är enskilda firmor och inte kan korttidspermittera ägaren. Med detta i beaktande är detta stöd i dess nuvarande utformning – vare sig enskilt eller som en del av samtliga krispaket – inte tillräckligt omfattande för att hjälpa taxiföretagen att överleva den akuta krisen. Det behövs därför ett stöd för lönekostnaderna anpassat för taxibranschen.
I dagsläget med den kraftiga intäktsminskningen utgör trängselskatter en oproportionerligt stor kostnad i förhållande till intäkterna för taxiföretagen. Förbundet anser därför att trängselskatter bör räknas som en fast kostnad och omfattas av stödet.
12 §
Enligt paragrafen ska stödet minskas med belopp som företaget fått eller kommer att få i försäkringsersättning, skadestånd eller annan liknande ersättning för sådan förlorad omsättning eller sådana kostnader som stödet beräknas på. Taxiföretag har ofta stilleståndsersättning, där en del av ersättningen beräknas på lönekostnader. I och med att lönekostnader inte utgör en fast kostnad i sammanhanget bör inte denna försäkringsersättning räknas bort från stödet.
Sammanfattning
Förbundet anser att det är positivt att Regeringen har presenterat ett förslag till omställningsstöd. Det som krävs är dock ett omsättningsstöd. Förbundet anser att:
- Förslaget behöver ändras så att det omfattar månaderna mars fram och med tills den akuta krisen är över, och att
- täckning bör ges för 90 procent istället för 75 procent av det procentuella omsättningstappet, och att
- Lönekostnader bör ses som fast kostnad för de som inte kan använda korttidsarbetesstödet, och att
- Stödet tidigareläggs. Lagen måste träda i kraft som senast den 1 juni, och att
- Kravet på att företaget inte får vara på obestånd inte bör avse prövningstillfället, utan att företaget inte var på obestånd när sjukdomen covid-19 klassades som en pandemi, dvs. den 29 februari 2020, och att
- Trängselskatter ska bedömas som en fast kostnad, och att
- Ersättning bör införas för framtagande av revisorsintyg till samtliga ansökande, och att
- Skatteverket ges i uppdrag att klargöra villkoren vid ansökningsförfarandet.