Verkligheten kan liknas vid en Popcorn-maskin
Jag har nu varit er ordförande i 1,5 år. Det har blivit en helt ny vardag för mig. Jag brukar likna vardagen vid en popcorn-maskin. Händelserna “poppar upp” ideligen på nätet. Dessa händelser har ett gemensamt: de innehåller nya varianter på det vi brukar kalla taxitrafik, såväl lagliga som tveksamma som olagliga. Ena stunden är det en kommun som ifrågasätter om deras avtalspartner, taxis beställningscentral, sysslar med oegentligheter eftersom man inte behåller de färdtjänstintäkter kommunen betalar ut. Taxitransportörer som underentreprenörer tycks vara något helt okänt och förbundets jurist får rycka ut.
Nästa gång är det region Blekinge som startar persontrafik med en app som betalar ut bensinpengar till privatpersoner i glesbygd som ska köra andra glesbygdsbor. Man kan fråga sig om det är en ny glesbygdsvariant av Uber Pop. Under alla förhållanden är det tveksamt lagligt sett. Men länstrafiken bryr sig inte eftersom de minsann har detta som beslut i ett trafikförsörjningsprogram. Politiken står över lagen tydligen. Nästa gång är det länstrafikbolag i Värmland och Jämtland som börjat med pilotprojekt där privatpersoner kan åka med färdtjänst och skolskjutsar, troligen helt lagligt men vi i taxibranschen måste ha koll på vad som sker.
Priset tas av ett limousineföretag i Stockholm som inte tycker de behöver ha något tillstånd alls och kan driva trafiken på ett överklagande som Svea Hovrätt tar god tid på sig att avgöra. Om ni bara visste vilka kunder detta limousineföretag har…
Värst är ändå svart-taxi
Polisen verkar ha gett upp all övervakning. På förbundet får vi ta del av berättelser om Facebook-grupper där transporterna till fredags- och lördagsnöjet på krogen planeras. En annan sorts “pilotprojekt” möjligen. Inom polisen sägs att man inte anser det prioriterat att försöka motverka denna brottslighet, “för lågt straffvärde” är motiveringen. “Vi har inte fått några särskilda instruktioner”, är en annan förklaring. Det är inget nytt att det finns en stor svart sektor av kriminalitet i vårt land som ordningsmakten inte har tid att utreda, men när vi ser flatheten i vitögat är det lika bedrövligt varje gång. Man undrar vart rättssamhället är på väg?
Den här “pop corn-maskinen” känns ibland övermäktig. Det är svårt att vara med och bevaka hela Sverige, det går inte heller att uppvakta departementen varje gång det bränner av ett majskorn som hittat ett kryphål i taxilagstiftningen som behöver täppas till.
Samstämmighet om principer för taxi
Mina vänner, besluten de tar i Riksdagshuset i Stockholm räcker inte. Det förslår inte med lagstiftning som går att krypa förbi. Vi behöver en större samstämmighet om vilka principer som ska gälla för svensk taxinäring. När Riksdagen nu tog beslutet om avreglering för drygt 30 år sedan måste man också leva upp till de principer om sund konkurrens som avregleringen byggde på. Till det kommer anpassningar till det nya läget efter pandemin och med lågkonjunkturen som präglar tillvaron. Jag tänker då på förarbristen.
En sådan princip är om taxi som företagarnäring ska finnas över hela landet. Den politiker finns inte som skulle tveka att svara ett kraftfullt “ja” på den frågan. Men lever man upp till det goda budskapet? Enligt 14§ i Lag omkollektivtrafik ska länstrafikbolagen särskilt beakta behovet av taxiservice på orten när man genomför upphandlingar. På förbundet har vi inte sett till en enda upphandling där regionernas trafikbolag tar upp detta. Istället fungerar lagen på denna punkt som en “alibi-paragraf” som man som politiker kan hänvisa till men som ingen bryr sig om. Här behövs en självrannsakan inom de politiska leden om man är beredd att följa de lagar man själva beslutat om.
Kommuner som driver taxitjänster i egen regi
En annan sida av samma mynt är när kommuner och regioner bestämmer sig för att driva taxitransporter i egen regi, inom den egna organisationen. Vi inom taxinäringen bör ta till oss att alla taxientreprenörer inte lyckas till 100% överallt, särskilt inte nu med förarbristen. Men hur räknar kommuner och regioner om de tror sig kunna driva denna trafik själva? Kommer de att använda skattemedel för att täcka hålen i sina egna kalkyler? Vilka kompetenskrav ställs på personalen?
Taxi, eller serviceresor, eller vilket namn man än väljer, är inget “9 till 5-jobb” där den fasta månadslönen är given. Taxi är en bransch för entreprenörer som förstår att det man inte får in per timme måste vägas upp med fler timmar bakom ratten.
Taxivänner, Torbjörn Fälldin, som var statsminister 1981, gav en kategorisk order till dåvarande ÖB i samband med att den ryska U 137 grundstötte utanför Karlskrona och ryska flottförband närmade sig för en fritagning: ordern var “Håll gränsen”! Jag vill inte jämföra våra branschproblem idag med krigsrisken för drygt 40 år sedan. Men i det mindre branschformatet har svensk taxinäring faktiskt en allvarlig maning till den svenska regeringen. Om regering och riksdag hyllar företagsamheten så håll gränsen mot den kriminella konkurrensen! Svensk taxinäring vill göra jobbet, men låt inte vår vilja att betala skatt och lagstadgade avgifter bli vår undergång!
Tydliga medlemskrav
Förbundsstyrelsen har antagit ett uttalande som förtydligar kravet på medlemskap.
1/ Det tidigare kravet att taxiföretag ska fullgöra sina skyldigheter gentemot myndigheterna, t ex genom att betala in skatter och avgifter, kompletteras med att körintäkter ska registreras i taxameter, att redovisningscentraler ska användas och att körintäkterna därmed ska beskattas i Sverige. Beställningscentralerna ska använda system som säkerställer detta.
2/ Vi klargör att taxiföretag antingen är beställningscentraler eller åkerier med transportöravtal.
3/ Taxiföretag ska erbjuda kollektivavtalsliknande villkor.
4/ Att vara medlem i Svenska Taxiförbundet innebär att man också är med i BKY.
“Låt oss göra jobbet!”
Mina vänner, här på Taxi Norr lanserar vi en ny kampanj med orden “Låt oss göra jobbet”!
Vi är tusentals företagare och anställda som inget hellre vill än att ta nya uppdrag. Branschen består av entreprenörer och förare som har energi, service och flexibilitet i sitt DNA. Vi kör privatkunder i tid till tåg och flyg. Och finnas där för körningar till kultur, evenemang och nöjesliv. Och inte minst: Vi är alltid redo att trafikera små landsbygdsvägar för att köra elever till skolan, ta god hand om rullstolsburna på väg till daglig verksamhet eller köra passagerare till sjukhusbesök. Vi är den mobila välfärden! Låt oss göra det jobbet!
Språng tas för fossilfri fordonsflotta
Många taxiföretag tar nu djärva språng för att gå över till taxibilar som drivs fossilfritt. Men det finns hinder. Det är knappast någon självklarhet att satsa på fossilfritt när man har sjukresor på tiotals mil enkel väg längs de ödsliga vägarna här i Midnattsolens land. Swedavia som äger Arlanda och andra flygplatser tycker de har gjort en god satsning när de har 20-30 laddstationer på Arlanda samtidigt som det finns många hundra elbilar som sköter deras trasnporter från terminalen. Swedavia och Trafikverket är två statliga myndigheter som måste visa att de menar allvar med klimatlöftena: bygg ut infrastrukturen för laddning av elbilar så gör vi taxijobbet!
Avslutningsvis, taxi är en integrationsmotor där det är lätt att etablera sig som taxiförare och/eller åkare. Sverige upplever sedan länge en ihållande och hög arbetslöshet. Taxinäringen har hög medelålder och låg andel kvinnor. Vi behöver rekrytera alerta småföretagare och ambitiösa taxiförare i unga år. Precis som förr måste det vara möjligt att “extraknäcka” och köra taxi för att betala studierna. Men – som enda fordonsslag – så krävs det två års körvana och 21 års ålder för att ta taxiförarlegitimation.
Förbundet har länge begärt att tvåårsgränsen ska slopas, att 18 år ska bli lägsta ålder och att arbetsmarknadsutbildningar ska kunna ge studiemedel. Nu motsätter sig riksdagen detta, det talas om “trafiksäkerhet”. Svenska Taxiförbundet finner detta orimligt, i synnerhet som det går att ta YKB för bussfordon vid 18 års ålder.
Tänk om i Rosenbad och i Riksdagshuset! Sverige behöver fler taxiförare, låt oss göra jobbet även vid unga år!