Svenska Taxiförbundet om plattformsdirektivets införande i Sverige
Nyligen antogs i Bryssel det s.k. ”plattformsdirektivet”. EU-direktivet stadgar att en fysisk individ som med F-skatt utför arbete som ’organiserats’ av en digital plattform ska ses som ’arbetstagare’ [oavsett avtalsförhållandet med den digitala plattformen] och erhålla nationella minimirättigheter av den digitala plattformen.
Att taxitransporter omfattas av EU-direktivet är fastslaget. För Taxinäringen i Sverige innebär det att en ’traditionell beställningscentral’ som möjliggör för kund att boka taxitransport via en app eller annan elektronisk lösning omfattas av bestämmelserna på samma sätt som ”plattforms-företagen”. Plattformsoperatören får i och med Direktivets införande ett arbetsgivaransvar och vissa skyldigheter gentemot den fysiska individ som med F-skatt utför arbete som ’organiserats’ av den digitala plattformen och det oavsett avtalsförhållande.
EU-direktivet ska vara infört senast den 2 december 2026. Regeringen tillsatte den 26 november 2024 en utredning som ska ”analysera hur svensk rätt förhåller sig till plattformsdirektivet, lämna nödvändiga författningsförslag samt vid behov föreslå andra åtgärder som är nödvändiga för att genomföra direktivet”. Utredningen ska slutredovisa sina förslag till Regeringen senast den 31 december 2025. Svenska Taxiförbundet träffade utredningen den 27 mars.
Direktivet – en kort sammanfattning
Syftet med direktivet är att förbättra arbetsvillkoren och fastställa minimirättigheter för ”personer som utför plattformsarbete”. Detta ska ske genom åtgärder för att korrekt fastställa sysselsättningsstatus. Direktivet är tillämpligt på alla digitala plattformar som organiserar plattformsarbete.
Plattformsoperatören har administrativa skyldigheter som att rapportera in antalet fysiska individer och redogöra för dess sysselsättningsstatus. Även det offentliga åläggs vissa skyldigheter som information och vägledning om tillämpning, tillsyn samt sanktion vid överträdelser.
Medlemsstaterna ska utse en behörig myndighet som har att ansvara för Direktivet. En medlemsstat får, om den så väljer, ”överlåta åt arbetsmarknadens parter att genomföra detta direktiv om arbetsmarknadens parter gemensamt begär detta och förutsatt att medlemsstaterna vidtar alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de alltid kan garantera att detta direktiv får avsedda resultat”.
Det finns oklarheter i Direktivet och den mest framträdande är exakt vad som ska utgöra de ”minimi-rättigheter” som ”plattformsarbetaren” har rätt till. Där lämnas rätt så mycket upp till medlemsstaterna att avgöra i nationell lagstiftning. En annan oklarhet är vad som gäller när en plattformsarbetare utför arbete åt fler än en plattform. Om en taxiförare med f-skatt kör åt två eller tre olika plattformsoperatörer/beställnings -centraler uppstår frågan om dessa har ett ansvar för förarens minimirättigheter enbart för ’sin del’ eller om den operatör som organiserar den ’överväldigande delen’ av arbetstagarens arbete ska ha ett ’samlat ansvar’.
Konsekvenser för Taxiförbundets medlemmar
Skyldigheterna i Direktivet innebär att en fysisk individ med F-skatt som kör åt en underåkare som i sin tur är ansluten till plattformsoperatören/beställningscentralen omfattas av reglerna om det är plattforms-operatören/beställningscentralen som ”styr” eller ”organiserar” arbetet. Det går således inte för en beställningscentral att ’undkomma ansvar’ genom att hänvisa till att den fysiska individen ’utför arbete åt den genom transportöravtal anslutne underåkaren’ om det är beställningscentralen som förmedlar köruppdraget.
Exakt vad som ska utgöra de ”minimirättigheter” som ”plattformsarbetaren” har rätt till är än så länge oklart och upp till medlemsstaterna att avgöra i nationell lagstiftning. Att sociala och arbetsrättsliga villkor samt arbets- och vilotider kan komma att ingå torde vara tämligen klart men därutöver kan även andra faktorer ingå i ”minimirättigheterna”.
För en plattformsoperatör/beställningscentral kan det innebära att beställningscentralen skulle komma att få ett ansvar för att en egenföretagare med F-skatt,, som är ansluten via transportöravtal, inte överskrider lagstadgad arbets- och vilotid samt får en kollektivavtalsenlig lön. Och detta oavsett vad parterna förhandlat om och kommit överens om i transportöravtalet. Det kan innebära att de som vanligtvis benämns som ”plattformsföretag” får betala ut en högre ersättning till sina anslutna förare, vilket kommer att påverka deras prisnivå ut mot kund. Men även ’traditionella beställningscentraler’ kan komma att behöva justera sin ersättning.
Taxiförbundets budskap till utredningen
Vid Förbundets möte med utredningen informerades om taximarknadens struktur och organisation. Förbundet godtog att en skyldighet för förarens ’minimirättigheter’ införs. Dels för att det nu är gällande EU-rätt och att Sverige likt andra medlemsstater måste införa dessa samt dels för att de som benämns som ”plattformsföretag” ska omfattas av bestämmelserna.
Förbundet framförde dock att det måste klargöras vad som menas med ’minimirättigheter’ samt att den av Regeringen utsedda myndigheten kan specificera detta närmare. Förbundet klargjorde även att det inte räcker med en rapporterings-skyldighet för plattformsoperatören/beställningscentralen utan att behöriga myndigheter måste ges resurser för tillsyn och resurser för påföljder vid överträdelse. Det kan röra sig om allt mellan företagsböter till retroaktiva justerade löneutbetalningar och skattetillägg samt sociala och arbetsgivaravgifter.